Straffrätt i Danmark

Dansk straffrätt kallas strafferet. Den omfattar brott mot personer, egendom, allmän ordning, staten och andra skyddade intressen, samt regler om ansvar och straff. Polisen, på danska Politi, tar emot anmälningar och utreder misstänkta brott. Den kan förhöra personer, samla in fysiska eller digitala bevis och använda tvångsåtgärder endast inom ramen för tillämplig lagstiftning. Åklagarmyndigheten, på danska Anklagemyndigheden, bedömer brottmål och väcker åtal när den rättsliga grunden anses tillräcklig. Åklagare förväntas ta hänsyn till uppgifter som är relevanta både för skuld och oskuld. Domstolarna avgör om en tilltalad är skyldig. Åklagaren har bevisbördan för brottsanklagelsen, och kvarstående rimligt tvivel kommer den tilltalade till godo. En misstänkt eller tilltalad har processuella rättigheter, bland annat rätten att inte belasta sig själv och i relevanta fall tillgång till juridisk hjälp. En försvarsadvokat kallas forsvarer. Den som har utsatts för ett brott kan anmäla det, lämna bevis och få information om delar av processen. I vissa fall kan den brottsutsatta få särskilt stöd eller begära ersättning inom eller vid sidan av brottmålet. Brottmål kan avslutas på olika sätt. En utredning kan läggas ned, ett mål kan avgöras genom ett förenklat förfarande där lagen medger det, eller åtal kan leda till domstolsförhandling och dom. Danska påföljder kan omfatta böter, fängelse, villkorliga domar, samhällsbaserade åtgärder och andra rättsliga följder. Reaktionen beror på brottet, omständigheterna, bevisningen och reglerna för straffmätning. Brottmål eller en fällande dom kan påverka belastningsregistret, migrationsstatus, arbete och familjeliv. Den som grips, förhörs eller anklagas för ett allvarligt brott bör söka individuell juridisk rådgivning i stället för att förlita sig på en allmän översikt.