Danmarks historia

Människor har bott i det område som i dag är Danmark sedan förhistorisk tid. Arkeologiska föremål, gravplatser och forntida landskap visar hur jakt, jordbruk, handel, tro och samhällsorganisation har förändrats. Under vikingatiden reste människor från den danska regionen för handel, bosättning, krigföring och politiskt inflytande. Under denna period växte också starkare kungadömen fram och kristendomen etablerades gradvis. Det medeltida Danmark utvecklades genom monarki, kyrkan, städer, jordbruk och konflikter kring Östersjön och Nordsjön. Riket var periodvis politiskt förenat med andra nordiska länder. Reformationen gjorde luthersk kristendom central för staten och förändrade religiösa institutioner, utbildning och ägande. Det kungliga styret centraliserades senare och blev under en period enväldigt. Krig och politiska uppgörelser förändrade Danmarks gränser och makt. Tidigare territorier och de långa, komplicerade relationerna mellan Danmark, Norge, Island, Grönland, Färöarna och Schleswig kan inte reduceras till en enkel berättelse om nationella framgångar. Konstitutionellt styre ersatte den absoluta monarkin och det demokratiska deltagandet ökade gradvis. Folkrörelser, kooperativ, folkbildning, organisering på arbetsmarknaden och kvinnors politiska deltagande bidrog till att förändra samhället. Industrialiseringen fick många människor att flytta till städer och nya typer av arbete. Jordbruket moderniserades också, samtidigt som fackföreningar, arbetsgivare, kommuner och nationella institutioner utvecklade nya samhällsordningar. Danmark ockuperades av Tyskland under andra världskriget. Erfarenheter av ockupation, samarbete, motstånd, förföljelse och räddningsinsatser är fortfarande viktiga ämnen för minne och debatt. Efter kriget byggdes välfärdsstaten ut och Danmark knöts närmare nordiskt och europeiskt samarbete. Den nyare historien omfattar också invandring, kulturell förändring, avkoloniseringsdebatt och fortsatta diskussioner om nationell identitet.