Språk i Norge

Norska, eller norsk, är huvudspråket i det offentliga livet i Norge. Det skrivs med två likvärdiga officiella skriftspråk, bokmål och nynorska, samtidigt som människor talar många regionala dialekter. Bokmål är det skriftspråk som används av de flesta. Nynorska används av en mindre men viktig del av befolkningen, särskilt i vissa kommuner och regioner, och båda skriftspråken förekommer i offentlig utbildning och förvaltning. Ett skriftspråk och en talad dialekt är inte samma sak. En person kan skriva på bokmål, tala en lokal dialekt och förstå nynorska utan att använda det varje dag. Samiska språk, däribland nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska, är viktiga urfolksspråk. De används och skyddas särskilt i områden där samiska gemenskaper bor, och språkrättigheterna kan bero på tjänsten och platsen. Engelska är ett vanligt främmande språk i skolan, medierna, resandet och många arbetsmiljöer. Det kan vara till hjälp i början, men ersätter inte norska eller samiska i alla offentliga, yrkesmässiga eller sociala situationer. Barn och nyanlända kan få undervisning i norska eller anpassad undervisning medan de utvecklar sina språkkunskaper. Skolor och arbetsplatser kan också anlita tolkar när viktig information måste förstås korrekt. Att lära sig norska hjälper med arbete, utbildning, offentliga tjänster, vänskapsrelationer och deltagande i lokalsamhället. Det kan ta tid att förstå olika dialekter, även efter att skriftspråket blivit bekant. Språkinlärning har sina begränsningar och kräver tålamod. Uttal, dialekter, skriftspråk och kulturella kommunikationssätt utvecklas gradvis genom regelbunden användning.