Säkerhet i Norge

Norges säkerhetssystem kombinerar offentliga tjänster med lokal beredskap. Kommunerna samordnar många lokala åtgärder, medan polisen, brand- och räddningstjänsten, hälso- och sjukvården samt nationella myndigheter hanterar specialiserade uppgifter. Företag, institutioner och hushåll minskar också riskerna genom att följa varningar, hålla kontaktuppgifter tillgängliga och förbereda sig för avbrott i elförsörjning, transporter, kommunikationer eller tillgången till tjänster. Katastrofer omfattar översvämningar, jordskred, laviner, stormar, skogsbränder och perioder då avlägsna samhällen blir isolerade. Insatsen kan omfatta varningar, vägavstängningar, evakuering, räddningsarbete, tillfälligt boende och hjälp från kommunen. Brott omfattar bland annat stöld, bedrägeri, våld och nätangrepp. Polisen tar emot anmälningar och utreder brott, medan domstolar och stödinsatser hanterar senare skeden samt hjälp till offer eller vittnen. Den första åtgärden beror på faran. Ring 110 vid brand eller räddningsinsats, 112 vid en polisiär nödsituation och 113 vid en omedelbar medicinsk nödsituation i Norge. Vid akut medicinsk hjälp som inte är livshotande kan en jouröppen vårdmottagning (legevakt) nås på 116 117. Den som ringer bör ange platsen, beskriva vad som har hänt och följa operatörens instruktioner. Beredskap i hushållet, som ofta kallas hushållsberedskap (egenberedskap), omfattar tillgång till dricksvatten, mat, nödvändiga läkemedel, belysning, uppvärmningsmöjligheter och tillförlitlig information om vanliga tjänster slutar fungera. Vilka förråd som är lämpliga beror på hushållet, bostaden, årstiden och hur lätt platsen kan nås. Norges katastrofberedskap och brottsbekämpning är därför relaterade delar av den offentliga säkerheten, men de använder olika varningar, myndigheter, förfaranden och skyddsåtgärder.