Immigrationsrätt i Norge

Immigrationsrätten i Norge administreras genom olika regler för norska medborgare, medborgare i EES-länder och Schweiz samt personer från andra länder. Man bör ta reda på vilken rättslig kategori man tillhör innan man planerar resor, arbete eller boende. Norska utlänningsdirektoratet kallas UDI, en förkortning av Utlendingsdirektoratet. UDI fattar många beslut i migrationsärenden, medan polisen ofta hjälper till med identitetskontroller, ansökningar och uppehållskort. Ett besöksvisum gäller normalt för ett kort besök och ger inte i sig rätt att arbeta eller bosätta sig. Ett uppehållstillstånd, kallat oppholdstillatelse, används för längre vistelser, exempelvis för arbete, studier eller familjeinvandring. Medborgare i EES-länder och Schweiz som använder rätten till fri rörlighet följer i regel ett system med registrering eller uppehållsrätt i stället för det vanliga tillståndssystemet. Deras familjemedlemmar kan omfattas av närliggande regler för uppehållskort, beroende på nationalitet och familjerelation. Ett tillstånd har vanligtvis ett angivet syfte och villkor. Arbete, studier, familjeliv och skydd är separata rättsliga grunder, och man kan behöva tillstånd innan man ändrar grunden för sin vistelse eller börjar med en annan aktivitet. Vissa kan senare få permanent uppehållstillstånd, medan medborgarskap är en separat status med egna krav. Vistelsetid i Norge, laglydnad, identitet, språk- eller samhällskunskaper och typen av tidigare tillstånd kan ha betydelse. Ansökningar kräver normalt identitetshandlingar och bevis som passar den valda grunden för vistelsen. Felaktiga uppgifter, saknade handlingar eller att förlita sig på ett utgånget tillstånd kan orsaka allvarliga problem. Ett avslag kan vanligtvis överklagas, och beslutet beskriver hur det går till. Immigrationsrätten är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, så en allmän översikt kan inte ersätta en individuell bedömning.