Straffrätt i Norge

Straffrätt i Norge gäller handlingar som staten behandlar som brott mot människor, egendom, allmän säkerhet eller samhället. Den skiljer sig från en civil tvist där en person främst begär pengar eller någon annan rättslig åtgärd av en annan person. Strafflagen kallas straffeloven. Den beskriver brott och möjliga påföljder, medan reglerna om straffprocess förklarar hur polis, åklagare, domstolar, misstänkta, brottsoffer och vittnen deltar. Polisen utreder misstänkta brott. Åklagarmyndigheten, påtalemyndigheten, avgör i de aktuella fallen om bevisningen stöder ett åtal och vilket rättsligt bemötande som är lämpligt. En misstänkt har viktiga processuella skydd. De kan omfatta information om misstanken, rätt till en försvarsadvokat, forsvarer, rätt att inte lämna någon förklaring och tillgång till tolk vid behov. Allvarliga inskränkningar i friheten kräver rättsliga skyddsåtgärder. Gripande, frihetsberövande och häktning före rättegång, varetektsfengsling, är inte samma sak som en slutlig fällande dom och står under rättslig kontroll. Brottmål prövas i det allmänna domstolssystemet. Tingretten är normalt första instans, lagmannsretten prövar många överklaganden och Høyesterett behandlar främst viktiga rättsfrågor. Möjliga påföljder omfattar böter, fängelse, villkorliga domar, samhällstjänst, samfunnsstraff, och särskilda åtgärder för unga lagöverträdare. Utfallet beror på brottet, bevisningen, skadan, uppsåtet och personliga omständigheter. Brottsoffer kan ha rätt till information, deltagande, skydd och ersättning. I allvarliga fall kan ett brottsoffer få en bistandsadvokat, en advokat som bistår offret under rättsprocessen.