Religion i Norge

Den norske kirke är en evangelisk-luthersk kyrka med en lång historisk roll i det norska samhället. Den erbjuder gudstjänster, ceremonier, själavård, aktiviteter i lokalsamhället och kulturella traditioner. Norge är ett religiöst mångfaldigt land. Människor kan tillhöra kristna samfund, islam, judendom, hinduism, buddhism, andra religioner, lokala gemenskaper eller ingen religion alls. Religionsfrihet innebär att människor kan ha, byta, utöva eller avstå från en tro. Det innebär också att offentliga institutioner måste ge utrymme för olika trosuppfattningar och samtidigt värna varje människas lika värde. Många möter religion genom livsceremonier snarare än genom gudstjänster varje vecka. Dop, konfirmation, bröllop, begravningar, julgudstjänster och lokala kyrkoevenemang kan ha religiös, familjemässig, kulturell eller blandad betydelse. Det offentliga livet i Norge är ofta ganska sekulärt. En person kan använda kristna seder, kyrkobyggnader eller religiösa högtider utan att beskriva sig som särskilt religiös. Samisk religionshistoria omfattar äldre förhållanden till land, förfäder, heliga platser och andliga sedvänjor. Historien påverkades av kristnandet, och dagens samiska gemenskaper kan på olika sätt förena kristet liv med en urfolksidentitet. Religiösa gemenskaper bidrar till sociala kontakter, välgörenhet, undervisning, kulturliv och ömsesidig hjälp. De kan också erbjuda utrymme för språk, matkultur, festivaler och stöd till nyanlända. Religion kan samtidigt vara personlig, gemensam och politisk. Ett respektfullt samliv kräver att man lyssnar, undviker antaganden och inser att en religiös beteckning inte förklarar varje persons värderingar eller vardagsval.