Konsumentskydd i Norge

Konsumentskydd i Norge gäller huvudsakligen när en privatperson köper något av ett företag för personligt bruk. Ett köp mellan två privatpersoner eller ett företagsköp kan omfattas av andra regler. Konsumentköplagen, som på norska kallas forbrukerkjøpsloven, är central för varor som köps av en yrkesmässig säljare. Andra lagar gäller områden som tjänster, distansförsäljning och digitalt innehåll. Om en produkt har ett fel eller inte stämmer med avtalet börjar köparen normalt med att reklamera till säljaren. Beroende på problemet kan åtgärden vara reparation, ersättningsvara, prisavdrag, hävning eller ersättning. Lagstadgad reklamationsrätt är inte samma sak som en frivillig garanti. En garanti är ett extra löfte från en säljare eller tillverkare, medan lagstadgade rättigheter kan gälla även när ingen garanti har erbjudits. Vid distansförsäljning och försäljning utanför affärslokaler kan konsumenten ha ångerrätt, på norska kallad angrerett. Rätten har undantag, särskilt när en tjänst har börjat med konsumentens samtycke eller när produkten är specialtillverkad eller av ett annat rättsligt skäl inte kan returneras. Säljaren ska normalt få en skälig möjlighet att åtgärda ett giltigt problem. Köparen bör följa rimliga instruktioner, men ska inte godta en olaglig begränsning av tvingande konsumenträttigheter. Forbrukerrådet ger konsumentinformation och vägledning. Forbrukertilsynet utövar tillsyn över konsumentregler, och olösta enskilda tvister kan hanteras genom det norska systemet för konsumenttvister. Konsumentskyddet har gränser. Det gör inte varje köp riskfritt, och utfallet kan bero på avtalet, hur produkten har använts, bevisning, tidpunkt och om säljaren är ett företag.